Jag är så stolt, då jag gjort min allra första YTMND idag!

YTMND är ett gammalt internetfenomen där man sammanfogar bild/gif-animation med en loopande ljudslinga och eventuellt stora bokstäver som kommer emot en. Det hela startade med sidan yourethemannowdog.com med en bild och citat av Sean Connery.
När sedan allt fler började göra liknande “YTMND”:er så skapade man sidan YTMND.com (förkortning för your the man now dog). Sedan har ett community byggts upp runt sidan och idag blev jag själv medlem och skapare. YTMND har bjudit på en massa skoj och obskyrt genom åren och skapat flera egna internet memes.

Mitt bidrag till världen är en gif-animation och låt ifrån Bolibompa. Lite mesigt kanske men efter att ha sett följande klipp på youtube insåg jag att det var som gjort för en YTMND. En “techno”-låt och -dans som loopas i oändlighet.

Björnar som gillar techno

Det började att jag bara tog upp basen och ner sången på låten och skapade en mp3 “by popular demand” men sen insåg jag att det givetvis inte kunde stanna där.

http://technobjorn.ytmnd.com/

Den tar en stund att ladda, och strular ungefär varannan gång för mig i Firefox. Funkar i Internet Explorer men med väldigt långsam animation.

Här har ni låten och animationen var för sig. kopimi! Ser fram emot en riktig techno-remix!

Bolibompa - Björntechnodansen(Dawwe mix)

Har även gjort en ganska rolig gif-animation ifrån vår nollefilm förra året.

Uppdatering:
En remix en kompis gjort: http://boxstr.net/files/6291135_kgtru/Technobj%C3%B6rnarnaRemix.mp3

Har du så tråkigt framför datorn så att du letade dig fram till den här hemsidan är du förmodligen i behov av lite lättsam underhållning. Nästan inget är enklare än att läsa en skämtseriestripp på några rutor, och det finns en del humorgodis ute i cybervärlden, så kallade webcomics. Jag har tre tips till er.

Långköraren Cyanide and Happiness tecknas av flera olika upphovsmän men har alltid samma svarta sjuka humor. Ofta väldigt roligt eftersom det är väldigt dumt eller väldigt plumpt. Nya strippar nästan dagligen på http://www.explosm.net/comics , ibland enrutingar som här:

En annan stor favorit är The Perry Bible Fellowship som tecknas av Nicholas Gurewitch, han har tagit en liten paus ifrån tecknande men jag hoppas han snart är tillbaka.

Katten Gustaf kan vara en väldigt tråkig serie, men någon har förtått att om man bara raderar ut Gustaf ifrån Jim Davis strippar stiger underhållningsvärdet markant. Det tillkommer en Gustaf-stripp utan Gustaf nästan varje dag på http://garfieldminusgarfield.net

Tycker du det är alltför ansträngande att flytta blicken över skärmen kan du alltid titta på när Eli drar fräckisar på youtube, det finns idagsläget 17 illustrerade fräckisar på http://www.youtube.com/user/GoPotatoTV

Eli’s Dirty Jokes - Episode 3

Sådär, hoppas att du är nöjd och att din dumma skämt-kvot blir uppfyllt för i år när du tittat igenom de där serierna, annars behöver du nog seriösare hjälp.

Persondatorerna har gjort det möjligt att som aldrig förr bygga sitt varumärke, eller krassare, visa upp sig själv som vara. Communitys, bloggar och facebook gör internet till en självpromotande arena där både kropp och själ viks ut till allmänheten. Men sådant sysslar inte jag med (jag har säkert anledning att återkomma till min kritik av denna utveckling av varuformen) så istället har jag fått utleva mitt egocentriska behov via photoshop. Den här loggan gjorde jag idag, kan ni gissa vad jag heter?

Efteråt fann jag mig återigen bläddrandes i gamla bildmappar och det är rent ut av skrämmande hur många loggor, “tags” och avatarer jag skamlöst skapat ända sedan tio års åldern. Jag kan inte påstå att jag är speciellt begåvad, de s.k. “tagsen” är skrattretande jämfört med professionella graffitmålarna men eftersom jag inte bjuder på min kropp och själ så kan jag bjuda på gamla photoshopsynder:

Den närmast ovan är säkert över tio år gamla. En del avatarer har det också blivit, de här gjorde jag för någon månad sedan, observera att coolhet är i fokus:

Det får räcka, men jag måste bara få visa en bild på hur mitt nya VISA-kort kommer se ut om nu Swedbank godkänner designen:

Jag vill betona att jag inte är berusad eller drogpåverkad på bilden utan att jag helt enkelt gör en väldigt ful så kallad kexmin.

Läste en utmärkt tecknad serie ifrån Henrik Bromander idag (natt) som jag bara måste sprida vidare. Han kallar den “Chefen” och den handlar om när Marcus jobbar på ett call center år 2006 (baserat på att ryska expresidenteten Vladimir Putins hantlangare just mördat Aleksandr Litvinenko). Den är lättläst och inte alltför lång men samtidigt känsloladdad och såpass detaljerad att jag misstänker att det delvis är självupplevt. Med sitt intressanta samhällsperspektiv går den hem hos mig alla dagar i veckan, och eftersom Bromander publicerar den på sin hemsida, och ingen annanstans vad jag vet, så ser jag det som en plikt att sprida den vidare. Själv har jag lyckats missa den trots att jag varit inne på hemsidan tidigare.
Tryck här eller på bilden för att komma till serien. Han har missat att sätta dit någon nästa-knapp men högerklicka och välj öppna i ny flik/fönster i förväg på alla sidor så flyter läsningen på.

Chefen

Det finns flera bra svenska serietecknare som jag inte nämt tidigare, bland andra Mats Jonsson, Nina Hemmingson och Sara Olausson som alla tecknar om sig själva. Om Bromander är självbiografisk är än så länge en öppen fråga, men han tecknar sig själv emellanåt och anammar helt klart stilen.
Mats Jonsson är även redaktör för tidningen Galago, en antologi för så kallade vuxenserier. Nina Hemmingson tecknar även enrutesskämtteckningar som publiceras i Aftonbladet. De internationellt kändaste självbio-tecknarna är amerikanerna Harvey Pekar och Robert Crumb som skapade vågen av självutlämnande serier på 80/90-talet.

Det finns säkert en massa bra vuxenserier jag aldrig hört talas om, men jag är för lat för att läsa igenom den enorma seriemassa som finns därute, varav enbart ett fåtal visar sig vara mödan och tiden värd.
Och då handlar det altså om den enklaste formen av lektyr, bilder och stor text, lat var ordet.

Nina Hemmingson:

Tragedin med mordet på Engla kan ingen ha undgått vid det här laget, men det är inte det jag ska skriva om här. Det som intresserar mig i fallet Engla är den mediecirkus som vi ofrivilligt blivit indragna i och som i och med livesändningen av hennes begravning slutgiltigt smutsat ner hennes minne.

Där lyckades SVT slå alla sina konkurrenter i osmaklighet, även ifall föräldrarna ger sin tillåtelse är de i affekt och inte i stånd att fatta ett sådant beslut.
89% av SVTs anställda tyckte det var fel att direktsända begravningen.
Även beslutet att genast peka ut den misstänkte som skyldig med namn och bild även fast mycket tydde på motsatsen, visar på att gamla journalistiska värderingar som respekt för individer är på flykten, medan lockelsen att skriva känslomässiga draman med namn- och ansiktsgivna personer blivit allt större.

När sedan den satiriska bilden som sammanfattar hela spektaklet (skadan är ju redan skedd) till slut dyker upp på skämtsidan Boyahed.com blir man glad att iaf någon har stake nog att kritisera massmedia, den uppgiften har de uppenbarligen missat själva.

Ombearbetning av Boyaheds skämtnyhet:

När SVT tog beslutet att sända begravningen av den mördade Engla Junesco Höglund var det många som blev upprörda. Men trots spekulationer om populism, anklagelser om dålig smak, och påståenden om att public service-tanken urholkades stod SVT-ledningen på sig. Nu släpper man även det omtalade programmet på DVD.


Vad händer då? Jo, bilden (beskuren här, länk finns nedan) får inte ligga uppe i mer än ett dygn innan SVT:s jurister får sidan nedstängd efter hot emot deras webbhotell. De har uppenbarligen missat att upphovsrätt och varumärkesintrång inte gäller när det handlar om parodi och satir. När radioprogrammet Pippirull friades av HD efter att ha klippt och klistrat Alfons Åbergs-berättelser blev den frågan utredd en gång för alla.
En bloggare som länkar till bilden får även han ta emot hotelser ifrån SVTs jurister.

Originalbilden är för bred för mig här men jag har lagt upp den på två bildhotell:
http://img228.imageshack.us/img228/3390/englasbegravningnw7.jpg
http://image.bayimg.com/kajjpaabk.jpg

Sprid bilden så mycket ni kan så att SVTs censurförsök får motsatt effekt!

Som jag skrivit tidigare har SVT fått en ovana att vilja censurera internet. Resumé kunde igår avslöja att även självcensuren är utbredd, den fria televisionen viker sig för Hovets presstjänst.
När den ansvariga konfronteras med uppgifterna ser man plötsligt en användning för TV3s förnedringsopera “Sanningens ögonblick”, eller det behövs knappast förresten.

P.S. Skriv på min kompis namninsamling inför fotbolls-EM - www.petadanielandersson.com D.S.

Hittade två roliga bilder när jag slöbläddra i mitt gamla bildarkiv, Bamse var ju den som stog för min moraliska uppfostran så det är väl ingen slump att man blivit socialist. Ofta gick sensmoralen ut på att ensam inte är stark, att man ska hjälpas åt och att man ska vara snäll - även emot de dumma eftersom de behöver det mest av alla.

De här två bildrutorna ifrån Rune Andréasson är klockrena.

<

Den översta pryder nu min domän klasskriget.se som jag registrerade när Loopia reade ut för 20 kronor/domänen. Hittills har den länkat till Loopia så det är lika bra att låta den visa en bild, vi får se om jag gör nått vettigare med den senare.

Vore grymt att bomba stan med klistermärken med denna ruta, vet nån hur man fixar billiga klistermärken så tipsa gärna.
Fixade en kopp med motivet (ändrade till lite klarare färger) på webbshoppen Weardo.
Synd att jag inte dricker kaffe, men jag beställer nog en ändå.

Simon Gärdenfors är ett namn som naglat sig fast i mitt minne ända sedan första gången jag såg det i en gammal Mega-Pyton. När jag tänker efter har jag nog försökt pränta in namnen på de flesta svenska “alternativa” skämtserietecknare, Henrik Lange, David Liljemark, Johan Wanloo, Joakim Pirinen, David Nessle, Joakim Lindengren…
Det tillhör helt enkelt ett av mina intressen, speciellt rå pubertal humor á la Mega-Pyton eller lite mer sofistikerad sjuk humor á la MAD, en psykologisk analys av detta intresse kan vänta till en annan gång.
Jag kanske återkommer till andra serietecknare senare, även icke-svenska och ohumoristiska.

Då Simon Gärdenfors varit redaktör för båda nämnda tidsskrifter så blev han följdaktligen en tidig och återkommande bekantskap.
Jag har alltid gillat hans naivistiska (barnsliga och gulliga) tecknarstil blandat med hans råa humor.
Tillsammans med David Liljemark och Calle Thörn (okej här har jag forskat lite via seriewikin) gjorde han DJ Röv, så vansinnigt bisarr att man inte kan göra annat än att garva:

DJ Röv ifrån Mega-Pyton nummer 4 1997 (du hittar fler strippar här).

När han senare startade rapduon Las Palmas tillsammans med Calle Thörn började jag även följa hans musikaliska bana, först ut var demon “Kollar på TV” tror jag:

Las Palmas - Kollar på TV

Oseriös och komisk hiphop kan vara skönt i en genre som ofta tar sig själv på alldeles för stort allvar.
Min kompis lyckades bjuda hem Simon på en fest men jag var tyvärr bortrest, jag planerar att se nån Las Palmas spelning innan de splittras. Två låtar är med på min partysamling.

För att fortsätta med presentationen av Simon Gärdenfors, senast gjorde han serieboken “Lura mig” som handlar om mytomani och där 35-åringen som var den första att vara misstänkt som Anna Linds mördare är huvudperson. Den är bra, men mer intressant än rolig.
Nu är han precis klar med sitt projekt “Simons 120 dagar” som gått ut på att han bott hos 96 okända personer under en resa genom Sverige på 120 dagar, en resa som han sedan har tecknat ner.
Vi bjuds på smakprov samt en intervju i senaste Galago, det är en väldigt självutlämnande berättelse och han tvekar inte att lämna ut sina moraliska tillkortakommanden, bilden av Simon är allt annat än sympatisk. Han verkar i huvudsak ägnat de 120 dagarna åt att uttnyttja sina välgörare, röka på och knulla omyndiga tjejer för att sedan berätta om det i serieform trots de medverkandes protester.

Han har uppmärksammats i en mängd medier, inte minst det faktum att statliga kulturpengar betalar hans tvivelaktiga eskapader.
Den här intervjun med DN är några dagar gammal.

Som DN antyder så lyckades han lura SVT att han bodde hos några asatroende:

Vi kan konstatera att Simon Gärdenfors är en intressant person, oavsett vad man tycker om honom.
Hans pappa är enligt Wikipedia en känd professor i filosofi vilket kanske kan förklara hans egensinnade moraluppfattning.
Förutom den här boken så är han även aktuell med musiksamarbetet “Far och son” med Frej ifrån Slagsmålsklubben och, själva orsaken till att jag ens börjat skriva om honom, “The Simon Gärdenfors skräpkultur-show” som hade premiär på ZTV 14 april klockan 22 och som kommer fortsätta att sändas fem måndagar framöver.
Nu har nog de flesta inte änns kvar ZTV på kanalvalen efter att TV6 tog över deras plats, för vem tar sig tid och ens söka efter en sådan skitkanal?
Som tur är lägger de upp sina program på sin hemsida, även sitt nyaste och klart bästa program
“The Simon Gärdenfors skräpkultur-show”.
Som namnet antyder så är det skräpkultur som avhandlas, det första programmet betade av ämnet godisförpackningar. Ett stort intresse för Simon liksom för serietecknarkollegan David Liljemark som är med i premiäravsnittet.

ZTV presenterar / The Simon Gärdenfors skräpkultur-show

Jag kom hem ifrån Turkiet igår efter en veckas charter som föräldrarna bjöd på som tidig födelsedagspresent (tack).
Tog några roliga kort med min nya kameramobil:

Läste Metro medan vi väntade på flyget

.

När vi kommit fram åkte vi på en guidetur där vi inte bara fick 10 Euro gratis! (om man köpte guld för 500) utan även Mel Gibsons autograf på baksidan!

.

Man kan tycka att Mel Gibson skulle ha fått lite korrekturläsning av resebolaget men å andra sidan förstår alla hans poäng ändå.

.

På hotellet tittade vi på “Bauer sucht Frau”.

.

Även turkar kan ordvitsa på svenska.

.

P. Remdahls Pyromani AB sätter upp klistermärken i Alanya.

.

På bazaren hittade vi en bäbisdocka med pipa och en med ak4, båda kan dansa om du trycker på en knapp.

.
Hoppas min käre lillebror lägger upp bilden på Mel Gibson på sin bilddagbok.

Ingmar Bergman har dött som alla vet, TV hyllar minnet av honom med flera timmar av dokumentärer och visningar av hans klassisker etc. Det finns även andra sätt att minnas honom, t.ex. genom att driva med honom i en photoshoptävling.

Det gör boyahed.com här, där vem som helst kan bidra med en skämtbild på temat “Bergmans TV-spel”.

Jag har skapat det här bidraget, småfyndig idé med tanke på att han strulat med en massa skådespelskor han har regisserat:

På webbsidan boyahed.coms forum anordnas det photoshoptävlingar med ojämna mellanrum.
Jag har ställt upp i de flesta med blandade resultat, men vissa bilder fick jag till både konstnärligt och humormässigt, tävlingarna går ut på att ha det roligaste bidraget, men även bra photoshoppande spelar in.

Publicerar några favoriter här, mer finns under bilder-samlingen.

“Byta ut en bokstav i filmtitel”-tävlingen:

“Omaka musiksamarbeten”:

“Konstverk använda i reklam”:

“Ändrade pratbubblor i seriestrippar”: